Att inte se skogen för alla träd

Nyligen deltog jag i en intervju kring skogsbruksfrågor och om hur jag som representant för vårt parti såg på skogens, skogsbrukets förutsättningar och den nya ”bioekonomin”. När skogsnäringen definierar bioekonomi så menar man alla de förädlingsgrenar som finns inom skogsindustrin. Alltså både de traditionella produkterna som sågade trävaror och olika pappersvarianter, men även med nya produkter och innovationer baserade på skoglig råvara.

I intervjun opponerade jag mig lite mot användningen av ordet bioekonomi. För mig handlar skogsbruk främst om att ta tillvara de traditionella produkter skogen idag levererar. Med risk för att verka stockkonservativ tror jag att det som burit, bär och kommer att fortsätta bära skogsbruket och skogsindustrin är sågade trävaror, papper och bioenergi. Det är inte så att jag motsätter mig utveckling, men ibland finns i mitt tycke en allt för stor övertro på nya produkter, som kanske inte kommer att erövra någon plats på marknaden inom en överskådlig tid.

I undersökningen utkristalliserar sig två diametralt olika synsätt på skogsbruket. I den ena ringhörnan finns miljövänstern med ett inbyggt misstroende mot dagens skogsbruk och fokus på skogsbrukets miljöpåverkan. Från miljövänsterns sida verkar det mest handla om nya lagar och regleringar samt uppmaningar om att skogsindustrin måste bli mer lyhörd för miljövänsterns uppfattningar. Skogsindustrins framtid, enligt miljövänstern, handlar främst om energiförsörjning, där biodrivmedel anges som en bra användning av den råvara som tidigare använts inom pappersindustrin. Man anser att virkesuttaget ur de svenska skogarna måste sänkas och att eventuella följdeffekter av detta för skogsbruket och skogsindustrins lönsamhet inte ska beaktas av politiken.

I den andra ringhörnan står vår politik, den socialkonservativa, med ett långsiktigt brukande av våra naturresurser, med en förlitan till skogsbrukarnas kunskap, där vi anser att det offentliga inte bör detaljreglera skogsbruket allt för mycket. För oss är det viktigare att bibehålla den välfungerande dialog som finns i dag och att inte låta miljömålen bli allt för dominerande. Globalt sett finns det ett tydligt samband mellan brist på enskilt ägande och skogar som skövlas. Därför är det av största vikt för oss att vi fortsatt stadfäster skogsvårdslagens devis om ”Frihet under ansvar”.

För mig är skogen en fantastisk resurs som levererar många livsnödvändiga ekosystemtjänster som träråvara, bioenergi, naturupplevelser, klimatreglering, näringstillförsel, översvämningsskydd, pollinering, skadedjursbekämpning och livsmedel. Det är en resurs att bruka långsiktigt och ansvarsfullt och som är en förutsättning för att många svenskar ska kunna bo, verka och leva på landsbygden.

Anders Forsberg
Landsbygdspolitisk talesperson

Senast ändrat: 25 maj 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.