Ett välmående samhälle byggs av ett starkt kollektiv

Ideologiska principer uppfattas lätt som något abstrakt och alltför omfattande för att man som politiskt engagerad ska kunna sätta fingret på vad socialkonservatism innebär i praktiken. Därför ger vi här ett exempel på en sakfråga där SDs inställning utgår direkt från partiets ideologiska grund.

Ämnet är reglerna för arbetslöshetsförsäkringen. Sedan 2007, då Alliansregeringen införde nya regler för a-kassan, har man som arbetslös varit tvungen att söka lämpligt arbete över hela landet sedan den första arbetslösa dagen. Tillsammans med den då rödgröna oppositionen har SD verkat för en återgång till den gamla 100-dagarsregeln, där den arbetslöse under de första 100 dagarna med a-kassa fått lov att söka jobb i endast närområdet med bibehållen ersättning.

Sedan Sverigedemokraternas nya principprogram antogs 2011 har partiet officiellt definierat sin ideologi som socialkonservatism med nationalistisk grundsyn. Denna beteckning har orsakat viss förvirring och diskussion, då många missuppfattningar finns om vad varje del egentligen innebär. SD-Kuriren går här kort igenom tankarna bakom de tre principer som omfattas. Dessutom bjuder vi på ett typexempel där en sakpolitisk fråga motiveras med hjälp av en ideologisk kompass.

Som konservativ landar man generellt i att människor har ett eget ansvar att hitta arbete och försörja sig, och att detta inte är något som staten ska ordna. Dock är det mer av ett liberalkonservativt ställningstagande, med klassisk individualism som ingrediens. Som socialkonservativa ser vi kollektivet som en viktig beståndsdel i samhällsbygget. Familjen och släkten är vårt minsta och mest grundläggande kollektiv. Hembygden är ett annat, större.

Vi sverigedemokrater ser också landet och folket som lever i det som ett viktigt kollektiv. Människan är mer än en produktionsenhet. Att lämna familjen och hembygden, och därmed en stor och viktig del av ens sociala nätverk, får konsekvenser för både individen och kollektivet. Socialismen, däremot, strävar efter att slå sönder alla naturliga kollektiv och inordna människor i grupper som står i konflikt med varandra – som samhällsklasser, genus och raser – då en grupp ständigt förtrycker en annan grupp i socialisternas världsbild.

En människa ingår i de allra flesta fall i en familj. Antingen har man föräldrar och syskon eller så är man dessutom själv förälder och kanske även livspartner. Alla människor fyller en funktion i sitt sociala nätverk – ett nätverk som är en trygghet för de andra som ingår i det. Många människor har dessutom en funktion i hembygden, som till exempel scoutledare eller idrottstränare för barn, eller kanske med ett styrelseuppdrag i en förening. Om man tvingas att flytta för att kunna försörja sig, utan att få en chans att lägga tid och möda på att istället hitta ett arbete i närområdet, får det stora konsekvenser för fungerande kollektiv som familjer och lokalsamhället.

Att rycka upp en person ur sitt sammanhang kan vara lika förödande för individen och dess kollektiv, som andra omvälvande och dåligt förberedda samhällsförändringar. Vi socialkonservativa lever efter en försiktighetsprincip och rycker inte gärna upp något med rötterna. Inte heller våra medmänniskor ur deras sociala sammanhang och liv.

Senast ändrat: 25 maj 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.