Kärnkraften måste snabbt ges bättre villkor

Under föregående år fattades beslut om att fyra av Sveriges tio kärnkraftsreaktorer ska stängas ned i förtid. Nu kommer även varningssignaler från både Vattenfall och OKG om att framtiden för samtliga av Sveriges kvarvarande reaktorer är hotad och att det inte går att driva kärnkraften vidare om inte villkoren ändras för kärnkraftsbranschen.

Bakgrunden till denna utveckling är inte av teknisk karaktär, utan av ekonomiska skäl. Dels till följd av den straffbeskattning i form av effektskatt som kärnkraften utsätts för, men också de låga elpriserna som blivit följden av marknadssnedvridande subventioner som man pumpat in i energisektorn. Men trots det redan ansträngda läget i kraftbranschen valde regeringen under förra året att höja effektskatten ytterligare, detta oaktat att priset på elenergi under samma tidsperiod närmare halverats och där bärighet helt uppenbart saknades för den extra pålagan. Trots detta var regeringens bedömning då att kärnkraftsföretagen skulle kunna bära den kostnadsökning som den höjda skatten innebär.

Sedan regeringen tillträdde har man även genomdrivit en ambitionshöjning i form av ett elcertifikatssystemet där man subventionerar in ytterligare överkapacitet på elmarknaden som får elpriserna att sjunka än mer. Detta är inte hållbart, speciellt inte om man slår ut anläggningar som är viktiga för kraftsystemets stabilitet och som bidrar med stora skatteintäkter för staten, vilket kärnkraften gör. Dessa åtgärder kan resultera i att det inom en snar framtid inte kommer att finnas några kärnkraftsreaktorer kvar i Sverige överhuvudtaget. Regeringen har även under kommande budgetperiod riktat mångmiljardsubventioner av skattebetalarnas medel till satsningar på solkraft vars kraftproduktion på intet sätt kommer att hjälpa till en kall vinterdag.

Sverige som industrination är beroende av såväl konkurrenskraftiga priser på elenergi som tillgång på elenergi under årets alla timmar. Det är även därför som vattenkraften och kärnkraften utgör basen i det svenska kraftsystemet, vilket har tjänat Sverige väl under lång tid med konkurrenskraftiga elpriser, liten klimatpåverkan och säker baskraft. Energikommissionen är ett välkommet initiativ för målet om en långsiktigt hållbar energiöverenskommelse, men frågan om effektskatten och förutsättningarna för svensk kärnkraft är mer brådskande. Den energikommission som regeringen tillsatt ska enligt direktiven främst fokusera på elförsörjningen efter år 2025, då ett eller flera kärnkraftverk bedöms ha lagts ned av åldersskäl.

Nu står vi inför en situation där regeringens politik riskerar att forcera fram ett läge där samtliga svenska kärnkraftverk tvingas stänga, det vill säga närmare hälften av landets kraftproduktion, långt innan den tidpunkten.

Företrädare för regeringen har även sedan tidigare uttryckt en ambition om att med ekonomiska styrmedel tillse att kärnkraften blir olönsam, vilket ska resultera i att ett flertal svenska kärnkraftsreaktorer ska kunna stängas under mandatperioden. Med den politik som regeringen nu för, med det pris som råder för elenergi och den passivitet som man nu uppvisar inför nedläggningsbeskeden i beaktning, är det svårt att inte göra tolkningen att det just är regeringens vilja att så ska ske.

Ytterligare nedläggningar av svenska kärnkraftverk är ett direkt hot mot sysselsättning och tillväxt inom den energiintensiva industrin. Hela den svenska basindustrin är beroende av stabila elpriser för att bibehålla sin konkurrenskraft gentemot omvärlden. Det är därför angeläget att frågan om effektskatt nu hanteras skyndsamt. Den passivitet som regeringen uppvisar i frågan är högst oroande.

Mattias Bäckström Johansson

energipolitisk talesperson och ledamot i Energikommissionen

Josef Fransson

näringspolitisk talesperson

Senast ändrat: 18 januari 2016