De senaste åren har Sveriges bistånd präglats av ett antal incidenter som understryker ett akut reformbehov och som i det längre perspektivet utgör ett hot mot allmänhetens förtroende för biståndet som verktyg. Sverigedemokraterna ser fyra konkreta utmaningar som snarast måste adresseras: en osund företagskultur vad gäller ersättningar inom biståndsorganisationer, bristfällig kontroll över utbetalningar och betalningsmottagare, otillräcklig resultatstyrning inom framförallt demokratibiståndet samt skadliga incitament som följer av utgiftsmålet om 1 procent av bruttonationalinkomsten (BNI).                                                                                                                            
Regeringens målsättning om att spendera en så pass hög procentsats av BNI skapar incitament för att se mellan fingrarna på kvalitetsbrister inom många projekt och organisationer. Sammantaget är det uppenbart att SIDA inte klarar av att spendera regeringens anslag på ett kvalitetssäkert sätt, vilket riskerar att leda till ytterligare problem relaterade till korruption och organiserad brottslighet i mottagarländerna, samt korruption inom de internationella organisationer dit pengarna slussas. Sidas arbete mot korruption och oskäligt stora ersättningar är fortfarande mycket bristfälligt, trots att ett flertal mycket oroväckande korruptionsskandaler uppdagats under många år.

Detta sker samtidigt som vi hemma i Sverige ser att välfärden går på knäna, kommuner och regioner riskerar att gå i konkurs och rättsväsendet står underdimensionerat inför den grova organiserade kriminaliteten. Ytterst handlar det om en prioritering, om vad våra gemensamma pengar ska användas till. Då kan vi inte slänga bort pengar för att nå ett högt satt mål, medan verksamhet här hemma i Sverige inte fungerar.