De senaste åren har Sveriges bistånd präglats av ett antal incidenter som understryker ett akut reformbehov och som i det längre perspektivet utgör ett hot mot allmänhetens förtroende för biståndet som verktyg. Sverigedemokraterna ser fem konkreta problem som snarast måste adresseras: en osund företagskultur vad gäller ersättningar inom biståndsorganisationer, bristfällig kontroll över utbetalningar och betalningsmottagare, otillräcklig resultatstyrning inom framförallt demokratibiståndet, skadliga incitament som följer av utgiftsmålet om 1 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) och slutligen att FN-s biståndsverksamhet är uppdelad i alltför många organisationer och fonder.

Regeringens målsättning om att spendera en fast och hög andel av BNI skapar incitament för att se mellan fingrarna på kvalitetsbrister inom många projekt och organisationer. Sammantaget är det uppenbart att Sida inte klarar av att spendera regeringens anslag på ett kvalitetssäkert sätt, vilket riskerar att leda till ytterligare problem relaterade till korruption och organiserad brottslighet i mottagarländerna, samt till korruption inom de internationella organisationer dit pengarna slussas. Sidas arbete mot korruption och oskäligt stora ersättningar är fortfarande mycket bristfälligt, trots att ett flertal mycket oroväckande korruptionsskandaler uppdagats under många år.

Samtidigt ser vi hemma i Sverige att välfärden går på knäna. Kommuner och regioner ökar sin belåning och rättsväsendet står underdimensionerat inför den växande grova organiserade kriminaliteten. Ytterst handlar det om en prioritering, om vad våra gemensamma pengar ska användas till. Då kan vi inte slänga bort pengar för att nå högt satta mål utomlands, medan verksamhet här hemma i Sverige fungerar allt sämre.