Det är rimligt att blivande föräldrar frivilligt bör kunna fastställa faderskapet så snart graviditeten konstaterats. Så snart en graviditet är bekräftad är också den gravida av uppenbara skäl fastställd som barnets blivande mor. Om hon har en make fastslås denne per automatik som far när barnet föds. Om hon är ogift måste dock faderskap fastställas genom en särskild utredning. Detta gäller även om de blivande föräldrarna är registrerade som sammanboende. Detta medför bland annat en risk för formella komplikationer i
de olyckliga fall då endera föräldern avlider innan faderskapet är fastställt. Det kan handla om arv som går förlorat eller att barnet plötsligt står utan vårdnadshavare. I båda fall innebär det helt onödiga juridiska svårigheter i en situation som redan är djupt tragisk för alla inblandade. Därtill gäller att det för många föräldrapar upplevs som såväl märkligt som frustrerande och i vissa fall hindrande att det som för dem är självklart, att de båda är blivande föräldrar, inte är formaliserat och därmed inte går att hänvisa till.

Dessutom bör det vara en rutinåtgärd att erbjuda hjälp med detta vid den första kontakten med mödravården, så att båda föräldrarna kan gå igenom graviditeten som jämlika föräldrar.