Svensk filmpolitik är i behov av reformer. Det gamla filmavtalet har tjänat filmsverige i många år, men besvarar inte alla aktuella frågor. För oss är det tydligt att bästa vägen för att nå lösningarna som filmbranschen behöver, går genom samtal och samråd mellan branschen och riksdagens partier. Därför motsatte vi oss ett helförstatligande av filmpolitiken. Vi vill att nya samtal med branschen inleds för att återupprätta ett moderniserat filmavtal eller hitta en ny lösning för främjandet av filmproduktion i Sverige. Det är oerhört viktigt att tillvarata och digitalisera det svenska filmarvet, och att mer kan göras för att digitalisera vårt lands filmskatter. Sverigedemokraterna anser att det bör vara ett mål att levandegöra det svenska kulturarvet – och då inte enbart genom restaurering av gamla svenska filmer, utan även genom filmatiseringar som utspelar sig i historiska svenska miljöer. Producenter av historisk film och kulturarvsfilm verkar ofta under särskilda och ibland fördyrande villkor. Genren tenderar att hamna mellan stolarna i fråga om bidragsgivning. Sverigedemokraterna menar att det vore önskvärt med ett särskilt stöd riktat mot nyproduktioner som lyfter upp och levandegör den svenska historien och det svenska kulturarvet. Genom att känna vår historia känner vi oss själva, vårt gemensamma arv utgör själva fundamentet för vårt samhällsbygge. Det är vår övertygelse att stärkta möjligheter till produktion av historisk film skulle bidra till ökad gemenskap och en mer sammanhållen nation. För att stärka branschen bör produktionsincitament införas i Sverige. Vi anser även att Sverige även bör se över möjligheten till upprättandet av gemensamma nordiska produktionsincitament.  Inom ramen för nordiskt filmsamarbete bör även Sverige bidra med medel till Internationella samiska filminstitutet för att främja den samiska och nordiska filmkonsten.