Svensk filmpolitik är i behov av reformer. Dagens helstatliga filmpolitik har minskat avståndet mellan filmskapandet och staten. Tidigare fanns en filmpolitisk modell i form av ett filmavtal mellan filmbranschen och staten som upprätthöll bättre balans mellan konstnärlig frihet och kraven för att få filmstöd. Staten bör fortsatt stötta svensk film eftersom den svenska marknaden är för liten för att kunna upprätthålla en stark filmindustri. Det gamla filmavtalet tjänade film-Sverige väl under årtionden, men fick svårt att hänga med bland annat sett till den tekniska utvecklingen, och behövde därför reformeras. Vi tror dock att en lösning med ett moderniserat filmavtal som bästa vägen framåt. Därför bör nya samtal med branschen inledas för att nå ett upplägg som ökar branschens delaktighet och bättre främjar filmproduktion i Sverige.
Det är viktigt att tillvarata och digitalisera det svenska filmarvet, och mer bör göras för att digitalisera vårt lands filmskatter. Sverigedemokraterna anser att det bör vara ett mål att levandegöra det svenska kulturarvet – och då inte enbart genom restaurering av gamla svenska filmer, utan även genom filmatiseringar som utspelar sig i historiska svenska miljöer. Det vore önskvärt med ett särskilt stöd riktat mot nyproduktioner som lyfter upp och levandegör den svenska historien och det svenska kulturarvet.
För att stärka branschen bör produktionsincitament införas för att göra det mer attraktivt att spela in film i Sverige. Vi har redan gått miste om en rad betydande internationella och inhemska filmprojekt på grund av konkurrensen från andra länder. I dag sker en alltför politiserad detaljstyrning sett till hur filmstöd delas ut i Sverige. Normkritik och vänsterinriktad identitetspolitik präglar den statliga filmpolitiken, vilket begränsar kreativiteten. Detta vill vi motverka.