I ett kungligt brev från 19 april 1562 sägs att svenska flaggan ska vara ”gult udi korssvijs fördeelt påå blott”. Allt sedan dess har den svenska flaggan i varierande storlek och nyans vajat över landet. Idag råder en ordning som innebär att utseendet på svenska flaggan regleras i lag men flaggdagarna regleras i förordning. Frågan om kungliga flaggdagar kommer att ses över i närtid i en parlamentarisk kommitté och Sverigedemokraterna kommer att följa utvecklingen noggrant. Det finns dock för övrigt inga föreskrifter som reglerar när myndigheterna ska flagga eller ens vilken flagga som ska föras. Frågan om flaggning över enskilda myndigheter blir istället föremål för beslut för den enskilda myndighetschefen. Många myndigheter flaggar även med EU-flaggan eller till och med politiska och ideologiska flaggor så som till exempel den så kallade Prideflaggan. Den svenska flaggan är en symbol för Sverige och därmed i förlängningen för svenska myndigheter. Alla regler för flaggning bör samlas i en enda flagglag. Flagglagen bör innehålla regler för flaggans utseende, ceremoniel för flaggning, vilka flaggdagar som ska anses vara officiella och att myndigheter endast ska föra den svenska flaggan, eventuella gästflaggor och myndighetsspecifika flaggor. EU-flaggan och icke officiella flaggor bör överhuvudtaget aldrig finnas på offentliga byggnader. Flagglagen bör främst rikta sig till myndigheter och officiella byggnader. Privat flaggning bör uppmuntras snarare än påtvingas. Starka skäl talar också för att införa flaggskändning som ett separat brott i en ny flagglag.