Det folkliga stödet för ökad kameraövervakning är brett. I en undersökning av Sifo i oktober 2017 ställde sig nittio procent av de tillfrågade ganska eller mycket positiva till övervakningskameror på allmän plats. Kamerabevakning innebär inte bara att polisen får direkta spaningsuppgifter som leder till att gärningsmännen kan lagföras. Det medför även bättre möjligheter att spåra och oskadliggöra gärningsmän vid terrorattacker, något som inte minst har framkommit i samband med terrorattacken på Drottninggatan.

Trots fördelarna och det folkliga stödet för kameraövervakning finns det politiska krafter som försöker begränsa polisens möjlighet till kameraövervakning, både när det gäller fasta installationer och mobila kameror som kroppskameror och drönare. Det finns även de som anser att kameraövervakning är en sista åtgärd, när allt annat har misslyckats. Sverigedemokraterna är av åsikten att kameror är ett komplement till övrigt polisarbete, inte ett substitut. Vi ser heller inte att det finns något integritetshinder för att utöka polisens möjligheter till kameraövervakning samt att polisen själva besitter den kompetens som krävs för att avgöra om det är en nödvändig åtgärd i det enskilda fallet.

Sverigedemokraterna står därför bakom de ändringar gällande tillståndsplikt för kamerabevakning som nu skett, och anser att polismyndighetens prövning av förutsättningar samt förande av register väl motsvarar de behov som en vägning mellan behov och integritet innebär. Sverigedemokraterna vill även specifikt anslå medel för polisens kameraövervakning så att de kan nyttjas i den utsträckning som behövs för att förhindra och beivra brottslighet, i synnerhet i utsatta områden.