Samtidskonsten i Sverige bör vara stark och självständig och stimuleras att i något högre utsträckning stå på egna ben. Vi väljer att fokusera offentliga resurser på att stärka det svenska kulturarvet före samtidskonsten, eftersom samtidskonstnärer är vid liv och således kapabla att sörja för sin egen försörjning och sina verks främjande till skillnad från de skapelser och berättelser historien lämnat oss, men även för att vi anser at det finns en motsägelse i att kalla statligt finansierad konst för fri.