Den svenska välfärden finns i första hand till för svenska medborgare. Att ge alla människor i hela världen obegränsad tillgång till svensk sjukvård är varken ekonomiskt möjligt eller rimligt. Det vore ett svek mot det svenska samhällskontraktet, och underminera folkhemstanken. Det är därför viktigt med väl avvägda och anpassade regelverk avseende villkor för tillgång till vård för utlänningar.

I vårt Sverige ska ingen någonsin nekas akutvård på grund av bristande betalningsförmåga. Patientsäkerheten ska aldrig hotas. För annan vård måste vi dock kunna sätta gränser.

Utlänningar som bor och arbetar i Sverige lagligt ska kunna få tillgång till sjukvård på i princip samma villkor som medborgare. Har man gjort sin plikt, kan man kräva sin rätt.

Utlänningar som har uppehållstillstånd men inte arbetar, och därmed inte kvalificerat in sig i välfärden, ska istället åläggas att ordna en heltäckande privat sjukförsäkring som täcker deras behov av sjukvård. Deras sjukvårdskostnader ska inte skattebetalarna stå för. Har de inte en sådan bör de generellt sett, beroende på deras uppehållstillstånd, lämna Sverige. De bör alldeles oavsett ha rätt till akutvård och vård som inte kan anstå.

Asylsökande är en särskild kategori, i och med att de måste förväntas vara på flykt, och sällan har möjlighet att vare sig betala för sig eller resa hem med kort varsel såsom andra grupper av utlänningar. I enlighet med vår migrationspolitik ska asylsökande generellt sett bo i Migrationsverkets anläggningar, och därigenom erhålla vård som inte kan anstå. Asylsökande som sedermera beviljas asyl, och då klassas som nyanlända, ska även de få rätt till vård som inte kan anstå under etableringstiden. Det bör även utredas huruvida kostnaderna för mottagning av asylsökande och nyanlända ska betalas av i efterhand såsom exempelvis CSN-lån.

Utlänningar som befinner sig i Sverige illegalt ska som ovan nämnt inte förvägras akut sjukvård. Ingen människa ska förvägras detta. Däremot ska de ha ett betalningsansvar, om än i efterhand.

För utlänningar från EES-länderna, alltså EU samt ett fåtal andra länder, gäller särskilda regler kring fri rörlighet och uppehållsrätt. De går i korthet ut på att hemlandet ofta står för vården, såvida inte utlänningen arbetar här eller har en heltäckande sjukförsäkring. Behoven av förändringar kring detta är därmed ringa.

Med ett tydligt regelverk rörande icke-medborgares rätt till välfärd undviks orimlig belastning på sjukvården, vilket bidrar till högre tillgänglighet för dem som faktiskt har oinskränkt rätt till vård och omsorg. Det bidrar dessutom till att belysa medborgarskapets värde.