Socialkonservativa tankar och tänkare

Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn. Med inskrivningen av socialkonservatismen som ideologisk huvudbeteckning skrevs ett nytt kapitel i partiets historia. Vår ideologiska kompass blev mer fullständig och vår förmåga och förklaring till politisk bredd djupare. Socialkonservatismen i sig är dock inget nytt, men vilka grundade detta ideologiska spår och varför?

Socialkonservativa tänkare

För att kunna placera socialkonservatismen i en kontext och förstå dess första tänkare, men också kopplingen till den nationalistiska grundsynen är det nödvändigt att kort definiera ideologin. Socialkonservatismen uppstod under mitten av 1800-talet som en kritik mot ökade sociala orättvisor och gammelkonservatismens ovilja till reformer, och en oro över de revolutionära tendenser ett allt större proletariat kunde anamma om man inte möttes av sociala reformer och en utökad jämlikhet. En grundprincip har genomgående varit; reformera för att bevara. Genom sociala reformer och en statlig socialpolitik, tillika demokrati och allmän rösträtt skulle man bygga välfärdsstaten, undvika revolutioner och kunna bevara nationell gemenskap och vad man såg som värdefulla samhällsinstitutioner, såsom monarkin, nationalstaten, lag och ordning och kyrkans roll.

Socialkonservativa tänkare När man ska försöka identifiera grundarna av socialkonservatismen och benar i dess historia och tidiga tänkare är det helt centralt att i bakhuvudet ha med sig att politisk filosofi rymmer många beståndsdelar, att det inte sällan är flera personer involverade i det politiska hantverket och att det inte med lätthet går att fastställa en, eller flera, tydliga husgudar som stadgade; ”Det här är socialkonservatismen och vi uppfann den”. Det låter sig helt enkelt inte göras. Dels betecknade sig de ideologer vi idag kan luta oss mot, inte sig själva som socialkonservativa under sin levnad, dels formades den ideologiska utgångspunkten av flera mellan sig oberoende tänkare, i olika länder, under ungefär samma tid, men under en ganska lång period. Tillsammans lade de likväl en grund och ett tänkande som vi idag inspireras av och tar avstamp i för den fortsatta ideologiska utvecklingen och översättandet i praktisk socialkonservativ politik. Det finns en rad politiska tänkare som genom historien på ett eller annat sätt bidragit med tankegods till det som kom att utvecklas till socialkonservatism. Från Johann Gottfried Herder på 1700-talet till Per-Albin Hansson under 1900-talet. Man brukar dock hävda att socialkonservatismen först slog rot, formades och växte sig stark i länder som Tyskland, England och Österrike under 1800-talet.

Nationalekonomen Lorenz von Stein (1815-1890) ses som en av de tidiga socialkonservativa tänkarna. Stein var verksam i ett Tyskland som i allmänhet gick i bräschen för socialkonservativ politik. Under 1880-talet införde den tyska regeringen under Otto von Bismarcks styre en bred statlig socialpolitik och ett omfattande system av socialförsäkringar, vilket gett Tyskland status som ett av socialkonservatismens modelländer. I England verkade under ungefär samma period en annan man som brukar betraktas som socialkonservatismens – tillika det moderna Tory-partiets – grundare, premiärminister Benjamin Disraeli (1804-1881). Disraeli var starkt kritisk till de stora klyftorna mellan rika och fattiga, vilket han menade i praktiken hade lett till två nationer, och förespråkade samförstånd och ökad social rättvisa med slagordet One nation och genom rörelsen Young England.

Geijer och Holmberg

Här i Sverige kan läraren och ideologen Teodor Holmberg (1853-1935) betraktas som en av de tidiga socialkonservativa tänkarna. I föredraget Svensk nationaldemokrati framhärdar Holmberg behovet av att kitta ihop samhället och motverka revolutionära tendenser genom att kombinera demokrati och sociala reformer med värdekonservatism, nationalism och kristen moral.

Samtidigt kan man skönja samma tankegångar redan hos Erik Gustaf Geijer (1783-1846). Historikern, kulturpersonligheten och politikern som med sitt berömda ”avfall” från Prästeståndet 1838 skrevs in bland de liberala åsiktslägren. Mycket tyder dock på att Geijer snarare kan ha varit Sveriges första socialkonservativa ideolog. Erik Gustaf Geijer var god vän med Karl XIV Johan, varm anhängare av monarkin och också varm nationalist. Han ansåg att samhället måste bygga på kristen grund och framhöll försvarets betydelse.

Den konservativa treenigheten (kronan, korset och svärdet) var central för Geijer, liksom de klasslösa banden mellan kung och folk jämte en kärleksfull och demokratisk nationalism. Vad som vidare talar för Geijer som socialkonservativ är hans stöd för en stark statlig socialpolitik och kritik mot den liberala laissez-faire politiken vars baksidor han såg i fattigvårdsfrågan och i industrialiseringen. I takt med samhällsutvecklingen växte hans kritik mot ohämmad individualism och marknadsekonomins oreglerade baksidor. Intressant att notera är också att Geijer efter sina resor till Tyskland och England, själv inspireras av ovan nämnda Lorenz von Stein och Benjamin Disraeli. Han återkommer i sina föreläsningar och i Litteraturbladet till den politiska utvecklingen i dessa länder och jämför med svenska förhållanden. Gör man idag en helhetsbedömning av vilka tankar Geijer bevarade från sin period före ”avfallet” och vilka tankar han utvecklade efter sin politiska kursändring, finns det helt klart belägg för att han i någon mån introducerade vad vi idag skulle kalla socialkonservatism. Samtidigt var Geijer ett politiskt unikum och en komplicerad natur svår att under sin samtid etikettera.

I dagens partipolitiska landskap är det bara Sverigedemokraterna som betecknar sig som socialkonservativa. Vi har med det en stor potential att forma en samtida socialkonservativ mittenpolitik, en tredje väg bortom såväl socialistiska som liberala doktriner. Med nationens bästa för ögonen. Det banar väg för det goda hemmet, det moderna folkhemmet. En socialkonservativ modell.

Aron Emilsson

Senast ändrat: 25 maj 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.