Stor sommarintervju med Jimmie Åkesson

SD-Kuriren mötte Jimmie Åkesson för att prata lite om Almedalen, vad som hänt under sommaren och vad som händer framöver.

Nu är det bara ett par veckor kvar innan det är dags för ditt sommartal. Vad har du haft för dig sedan Almedalen?
Det har varit en bra sommar, trots det tveksamma vädret. Jag har mest varit hemma med familjen. En och annan dagsutflykt har vi hunnit med, men mestadels har vi hållit oss på hemmaplan. Lite bad, lite golf, lite grillning. Ungefär som det brukar vara.

Kan man säga att det är så en typisk sommar ser ut för dig?

Ja, med den skillnaden att man numera som förälder till en liten pojke får anpassa sig ganska mycket till vad han tycker om att göra. Lyckligtvis delar vi intresset för att bada, så det har vi gjort så mycket vi har kunnat. Om några år hoppas jag såklart att vi kan promenera runt på golfbanan tillsammans.

Du hade en uppmärksammad tillställning hemma hos dig för några veckor sedan. Var den lika trevlig som man har kunnat se på bilderna?

Haha! Ja, det var en av de trevligaste sommarkvällar jag någonsin haft. Stämningen var på topp. Alla nästan åttio gäster verkade ha hemskt trevligt. Vi bjöd på surströmming. Eftersom min sambo har flyttat till Sölvesborg från ”norr om Dalälven” brukar vi försöka hinna med att ta Norrland och surströmmingen hem till Blekinge en gång om året. I år fick det av olika skäl bli en månad före den officiella premiären, men det gick alldeles utmärkt.

Men det var kanske inte främst på grund av surströmmingen som kvällen uppmärksammandes i nationell press?

Nej, troligen inte. Som grädde på moset fick vi en exklusiv minispelning med Ultima Thule, som jag lyssnade mycket på redan för tjugo år sedan när de var ett av Sveriges största band. Deras texter är fortfarande lika viktiga och aktuella. Det tycker jag uppmärksamheten kring festen också visar. Vänsteretablissemanget högg direkt och ville skandalisera på samma sätt som de ständigt försöker skandalisera vårt parti. Sanningen är att Ultima Thule gjort oerhört mycket positivt för svensk nationalism, vårt kulturarv och vår historia. Bara en sådan sak som att spela Taube i rockversion tar kulturarvet vidare över generationsgränserna. Det är häftigt och viktigt!

Ultima Thule slutade väl att spela för flera år sedan, och så dyker de upp i er trädgård?

Ja, ungefär så. Men tydligen har de en ny skiva på gång. Den sista sägs det. Vi får väl se. Jag har haft kontakt med Uffe (Ulf Hansen, trummis, reds. anm.) i ganska många år och han var inbjuden till surströmmingsskivan. Hans förslag att ta med hela bandet kunde jag förstås inte motstå. Och det blev väldigt uppskattat.

SD har under sommaren´också uppmärksammats en hel del för tunnelbanekampanjen mot det organiserade tiggeriet. Vad är dina tankar om kampanjen och efterspelet kring den?

Egentligen är jag inte ett dugg förvånad över reaktionerna, men samtidigt är det märkligt att våra motståndare fortsätter att spinna på våra kampanjer på samma sätt som de alltid gjort. De gav en lokal kampanj som från början var ganska anspråkslös, nationell – till och med internationell – spridning och ett oerhört mervärde. Jag vågar utan tvekan påstå att vårt parti har Sveriges bästa politiska kommunikationsavdelning. De är helt fenomenala.

I våras uppmärksammades turbulensen i relationen mellan ungdomsförbundets ledning och partiet. Hur tänker du kring det som hände när du ser på det i backspegeln?

När man har en intern konflikt som aldrig tar slut så hamnar man så småningom i ett läge där man måste sätta ned foten och – som i det här fallet – gå åt olika håll. Resultatet av partistyrelsens beslut att utesluta ett antal personer har blivit lyckat. Framförallt är det många som uttrycker att det känns bra att kunna fokusera på politik och utåtriktad verksamhet istället för att behöva ägna tid och kraft åt personstrider.

I september har SDU kongress och återigen är det strid om ordförandeposten. Hur tror du att de ständiga striderna har påverkat ungdomsförbundet?

Jag är inte tillräckligt insatt i SDU:s interna verksamhet för att veta hur pass stor inverkan striderna har haft där. Det är förstås inte bra för en organisation när konflikter pågår år efter år utan att det går att nå en lösning. Sverigedemokraterna växer väldigt fort i alla väljargrupper utom den yngsta. Där verkar det tvärtom som att vårt stöd försämras. Kanske hänger det ihop med de problem som SDU har haft.

Vad behöver man göra tror du?

Det vi har kunnat se från partiets sida är att samarbetet inte har fungerat. Ungdomsförbundets ledning har inte delat partiets uppfattningar i flera grundläggande frågor. Om vi ska kunna få rätsida på ungdomsverksamheten behöver vi ha en förbundsledning som delar våra grundläggande ståndpunkter och som förstår hur Sverigedemokraterna kommunicerar och gör för att växa så pass fort som vi ändå gör. Då skulle vi kanske få se samma utveckling bland ungdomar som vi har sett bland andra väljargrupper. SDU:s företrädare måste själva fundera på hur de ser på sitt förhållande till Sverigedemokraterna. Jag känner ingen av de nya ordförandekandidaterna personligen men jag har förstått att den ena av dem representerar den gamla SDU-ledningen som nu är utesluten ur partiet. Skulle den sidan vinna tycker jag att det skickar en ganska tydlig signal från ungdomsförbundet till oss i partiet.

Vad för signal?

Att man inte vill vara en del av Sverigedemokraterna. Tyvärr. Och då blir den logiska följden att partiet måste fundera över hur ungdomsverksamheten ska bedrivas i framtiden. När jag rest runt i landet har jag träffat oerhört många drivna ungdomar som kämpar för att Sverigedemokraterna ska växa och ges inflytande att förändra samhället. Det är alla tusentals ungdomar med den inställningen vi långsiktigt kan bygga en ungdomsverksamhet på.

Vi kan inte ha ett ungdomsförbund vars ledning agerar opposition mot partiet när det är de övriga sju riksdagspartierna vi gemensamt borde vara i opposition mot.

Och när partiet har funderat, vilken slutsats landar man i?

Situationen liknar den som Socialdemokraterna befann sig i för ganska precis hundra år sedan, vid 1917 års partikongress och den så kallade enighetsresolutionen. Det resulterade i att man helt bröt med sitt betydligt mer radikala ungdomsförbund, som istället ombildades till Sveriges Kommunistiska Parti – det som idag heter Vänsterpartiet. Det kan låta drastiskt – och det var det såklart också – men man bör ha i åtanke att Socialdemokraterna därefter ägde regeringsmakten under i stort sett resten av 1900-talet. För att man ska bli fler måste man ibland först bli färre. Givetvis hoppas jag att vi inte hamnar i den situationen, men just nu är det SDU:s medlemmar som har bollen. Jag vill förstås inget hellre än att vi framöver ska kunna jobba mot samma mål i konstruktiv anda.

Även partiet har kongress – eller landsdagar – i höst. Du har sagt att du kandiderar för en ny period på partiledarposten. Vilka övriga beslut hoppas du på?

Partistyrelsen kommer att lägga fram ett antal programförslag för att ytterligare bredda partiets politik och profil. Till exempel presenterade vi under Almedalen ett barnpolitiskt program som fick stort genomslag. Jag hoppas på konstruktiva debatter och kloka beslut.

Men först är det alltså dags för ditt sommartal. Vad kommer du att lyfta där?

Det blir som vanligt mycket en summering av det gångna året. Sommartalet är ju främst riktat till det egna partifolket, även om jag givetvis också kommer att presentera politiska förslag. Det finns som bekant mycket att prata om, både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt.

Och sen drar arbetet igång på allvar igen. Vad blir det bästa med att starta upp maskinen igen?

Just maskinen är en ganska bra beskrivning. Den här gången är jag riktigt sugen på att komma tillbaka. Det ska förstås bli intressant att se hur budgetfrågan och den så kallade decemberöverenskommelsen utvecklar sig. Jag missade tyvärr förra höstens budgetstrid på grund av min sjukskrivning, och inte mycket talar väl för att det blir lika dramatiskt den här gången. Rent tekniskt har vi vågmästarrollen mellan de båda blocken, men borgerligheten har ju sagt att man inte ska lägga fram något gemensamt förslag. Hur kommer man att göra, och hur kommer de borgerliga väljarna att reagera på det? För egen del är det partiledardebatt i oktober. Det blir mitt första stora framträdande i höst.

Senast ändrat: 19 augusti 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.