DEBATT: Historielöshet straffar främst de historielösa själva

Historielöshet straffar främst de historielösa själva

(Eftersom lokaltidningen efter två veckor ännu inte verkar ha funnit utrymme för att ta in vår respons på de motbjudande nazianklagelserna som förekommit från vänsterhåll på insändarsidorna, publicerar vi detta i förhand här.

Svar på:
https://www.mariestadstidningen.se/2024/07/22/historieloshet-kan-straffa-sig-96ecb/ )


Har Kåre Karlsson överhuvudtaget läst våra första partiprogram? Har han hittat några förtecken till nationalsocialism vilket jag har misslyckats med?

Skulle så vara fallet förmodar jag att han har haft en mentor i Theodor Kallifatides, SVT:s inhyrda ”expert” på historia, som 1989 formulerade den briljanta analysen av Sverigedemokraternas dåvarande principprogram:
”Har ni läst lite historia i skolan? För att det är precis så Hitler talade. Om sunda människor, ett friskt land, en frisk ungdom och vad som är naturligt och inte naturligt.”

Det är i gemen den intellektuella nivån man alltid har förhållit sig till när man har försökt likställa vårt parti med nationalsocialismen.

Innan den där trenden hos programledare och journalister tog över fullständigt, där man föredrog att tala om oss men inte med oss när man riktar diverse anklagelser mot oss, så medverkade SD på bästa sändningstid i Aschbergs Diskutabelt. Vi varnade här bl.a. för hur Sverige kan komma se ut om vi under några decennier fortsätter importera andra länders konflikter till vårt samhälle. Detta exemplifierades med konflikten mellan Israel och Palestina. 30 år senare kan vi konstatera att konflikter mellan israeler och palestinier inte längre bara upptas av utrikesreportagen, utan fyller även inrikesnyheterna.

Men det är tydligen något väldigt farligt och extremt med att se saker komma! Eller även om man skulle få fel, att överhuvudtaget företräda en alternativ uppfattning än majoritetsopinionens mode. Man har demoniserat oss och ljugit något infamt i syfte att tysta oss. Det har setts som legitimt och av godo att ta till vilka medel som helst för att försöka få oss att försvinna. Ett klägg av självutnämnda demokrativäktare som haft ett kall i att skydda Sverige och demokratin från obekväma SD genom att helt åsidosätta demokratin och yttrandefriheten. Man har velat bunta oss samman med för oss ideologiskt främmande organisationer som NRP, VAM, NSF. Bästa exemplet är hur man än idag försöker kleta Nationalsocialistisk Fronts bokbål på oss, som om vårt parti skulle haft något som helst att göra med arrangemanget.

Trots att Nordiska Rikspartiet ropade ”judelakejer” efter oss. Trots att Vitt Ariskt Motstånd har misshandlat sverigedemokrater, även om AFA:iterna traditionellt har dominerat våldet mot oss bl.a. genom deras frekventa bruk av stenar och järnrör. Man har t.ex. från TV4 och SVT intervjuat besökare av våra demonstrationer och utan att ens ställa frågan om de är medlemmar i partiet, sedermera framställt dessa som representanter för vårt parti i reportagen.

Carl Bildt (som än idag djupt ogillar SD p.g.a. olika syn om EU) slog ett slag för yttrandefriheten 1990 i SVT:s Aktuellt.
När journalisterna konfronterade honom angående en partikamrats ”icke rumsrena” partimotioner om minskad migration, ifrågasatte han var gränsen går för vad som är rumsrent och påtalade att man måste kunna diskutera alla politiska frågor utan att ens ideologiska renlärighet ska ifrågasättas för den sakens skull.

Det är ingen hemlighet att partiet med de små resurser man hade, inte alltid har kunnat ha koll på alla de människor som förletts till att tro att de har något som helst att göra i vårt parti. Men det fanns tidigt en medvetenhet och frustration kring problemet. Från förslag av vår dåvarande partiledare infördes på Riksårsmötet 1993 ett s.k. uppförandekodex, som man skulle kunna se som en förlaga till vår nuvarande internkommunikationsplan. Där det förtydligades att alla medlemmar har ett ansvar för att till partiet rapportera andra medlemmar som hänsyftar till odemokratiska ideologier, uppträder berusat eller på annat sätt olämpligt.

Beträffande Hitlers socialism tycker jag nog inte riktigt man kan säga att han tog det och gjorde det till något helt eget, inte på samma sätt som han snodde begreppet ”übermensch” från Nietzsche och förvanskade det till oigenkännlighet. Även om han själv såg sig som ett tredje alternativ till höger-vänster-skalan. Det är ju vida känt att Hitler beundrade rivalen Stalins planekonomi och ansåg att alla tyska företag ska ägas av staten.

För att summera min syn på nationalsocialismen kan jag citera vår första partiledare:
”Nazister är egentligen en sorts kommunister. Det är bara det att de dessutom är rasister.”

Jag anser däremot att det vore lika fel av mig att kalla Hitler för vänsterextremist, som för andra att kalla honom för högerextremist.

Eftersom rasism överhuvudtaget inte hör hemma varken i höger-, vänster- eller mittenpolitiken.


Joakim Wahlström (SD)
Vice ordförande, Sverigedemokraterna Mariestad